Sveriges moderna historia

Det här kapitlet handlar om hur Sverige på tvåhundra år har gått från ett fattigt jordbruksland till ett högteknologiskt välfärdssamhälle. Förändringen har präglats av konflikter, reformer och avgörande vägval.

För tvåhundra år sedan var Sverige ett typiskt jordbruksland. Nästan hela befolkningen bodde på landet och arbetade med att odla jorden och sköta djur. Städerna var små. Jämfört med andra länder i Europa var Sverige på den tiden ett fattigt land.

Mycket av detta förändrades under 1800-talet. Effektiva maskiner uppfanns, och industrier växte fram i hela Europa. Sverige började utvecklas till ett industrisamhälle. Många flyttade till städerna och började arbeta i fabriker.

I början av 1800-talet fanns det omkring 2,5 miljoner invånare i Sverige. Hundra år senare var befolkningen dubbelt så stor. Orsaken var bättre jordbruksmetoder, som gav mer mat, och medicinska framsteg, som minskade risken att barn dog av sjukdomar.

Men Sverige var fortfarande fattigt, och många hade svårt att få arbete. Därför valde många att lämna landet. Över en miljon svenskar utvandrade till USA mellan 1850 och 1920, i hopp om ett bättre liv.

De första större industrierna i Sverige startades i mitten av 1800-talet. Det var sågverk som producerade trävaror, och industrier som tillverkade stål. Så småningom byggdes fler fabriker, till exempel industrier som tillverkade skor och kläder, och verkstadsindustrier. Många flyttade till städerna, vilket påverkade bostadsförhållanden, arbetsmarknad och infrastruktur.

Kungen, adelsmännen, kyrkan, köpmännen och bönderna hade länge haft den politiska makten i Sverige. Men när samhället industrialiserades och blev mer modernt på 1800-talet, krävde allt fler människor att också det politiska systemet skulle förändras.

En första större förändring kom 1809. Då antog riksdagen en ny grundlag som begränsade kungens makt. År 1865 kom en annan grundlagsändring. Den gjorde att fler människor fick rösträtt till riksdagen, och adeln och prästerna förlorade sitt gamla politiska inflytande.

Det var viktiga förändringar, men Sverige var ännu inte en demokrati. Kvinnor saknade fortfarande rösträtt och kunde inte bli valda till politiska uppdrag. Bland männen fick bara de med en viss inkomst eller förmögenhet rösta. De som var rikast hade flera röster.

En viktig faktor för övergången till verklig demokrati var Sveriges folkrörelser. Människor organiserade sig för att kräva sina rättigheter, till exempel åtta timmars arbetsdag, rösträtt och religionsfrihet. Folkrörelserna var frivilliga föreningar som samlade människor runt gemensamma intressen. Många av dem finns fortfarande kvar.

Hundratusentals människor engagerade sig i folkrörelserna redan under 1800-talet. De startade egna bibliotek och studiecirklar och ordnade möten för medlemmarna. Fyra av de största folkrörelserna var:

Folkrörelserna använde lagliga metoder för att föra fram sina budskap. De demonstrerade på gator och torg, höll protestmöten, publicerade böcker och skrev artiklar i tidningar.

År 1909 beslutade riksdagen om en lagförändring som gav nästan alla män rätt att rösta. Särskilt kvinnorörelsen drev nu på för att rösträtten skulle gälla även kvinnor. Beslutet om allmän rösträtt kom 1918, efter många år av protester och politisk oro.

År 1921 genomfördes det första riksdagsvalet där både män och kvinnor fick rösta, och där kvinnor kunde bli riksdagsledamöter. Därmed hade Sverige blivit en demokrati.

Under första världskriget (1914 till 1918) förklarade sig Sverige neutralt. Även om Sverige stod utanför kriget drabbades landet av brist på mat och andra viktiga varor. Det ledde till demonstrationer och protester.

Under 1920- och 1930-talen moderniserades samhället ytterligare. Ny teknik förändrade vardagen för många. Fler fick till exempel tillgång till elektrisk ström. Många bodde fortfarande trångt och saknade vattentoalett, men bostäderna blev långsamt bättre.

Tiden efter demokratins genombrott var också orolig, med stora konflikter mellan arbetsgivare och arbetare. Många var arbetslösa, och klasskillnaderna var fortfarande stora. Strejker för bättre löner och arbetsvillkor var vanliga. År 1931 sköt militären mot arbetare som demonstrerade i Ådalen. Flera personer dödades. Händelsen skakade om Sverige och visade hur djupa konflikterna var.

Många ville hitta fredliga lösningar på konflikterna. År 1938 slöts ett avtal mellan arbetsgivare och fackförbund i Saltsjöbaden nära Stockholm. Avtalet kallas därför Saltsjöbadsavtalet. Det blev viktigt för samarbetet mellan fackföreningar och arbetsgivare och lade grunden för den så kallade svenska modellen.

Den svenska modellen innebär att arbetsgivare och fackförbund, inte politikerna, kommer överens om villkoren på arbetsmarknaden i kollektivavtal. Modellen påverkar fortfarande hur löner och arbetsvillkor bestäms i Sverige i dag.

År 1928 formulerade Socialdemokraternas partiledare Per Albin Hansson idén om folkhemmet. Han beskrev det som en idé om ett samhälle där alla skulle kunna känna trygghet och gemenskap, oavsett bakgrund. Klasskillnaderna och de politiska motsättningarna skulle minska.

Det moderna samhälle som växte fram på 1930-talet gjorde livet långsamt bättre för de flesta, men inte för alla.

Ett exempel är den utbredda rasismen vid den här tiden. Det förekom så kallad "rasbiologisk" forskning, som drabbade minoriteter som samer, tornedalingar, judar och romer. Riksdagen stiftade också särskilda lagar som gjorde det svårare för vissa folkgrupper, som romer och judar, att invandra till Sverige.

Ett annat exempel gäller människor som inte ansågs passa in i samhället. De placerades på sjukhus eller andra vårdinrättningar, ibland för resten av livet. Särskilt personer med psykiska sjukdomar eller funktionsnedsättningar drabbades. Först på senare tid har Sverige gjort upp med denna mörka historia och gett viss upprättelse åt människor som drabbades.

Även under andra världskriget (1939 till 1945) höll sig Sverige neutralt och utanför striderna. Men landet hamnade flera gånger i svåra situationer, till exempel när Finland anfölls av Sovjetunionen och när Nazityskland ockuperade Danmark och Norge. För att minska risken att dras in i kriget tillät den svenska regeringen tyska soldater att resa genom Sverige, på väg till det ockuperade Norge och till Finland.

Under Förintelsen mördade nazisterna cirka 6 miljoner judar i Europa. På 1930-talet hade Sverige en hård politik som gjorde det svårt för judar att flytta till landet. Den stränga politiken fortsatte under krigets första år, och därför kunde väldigt få judar fly till Sverige då. Mot slutet av kriget förändrades politiken, och Sverige gjorde olika insatser för att hjälpa judar:

Efter andra världskriget hade Sverige under lång tid en stark ekonomisk tillväxt. Arbetslösheten var mycket låg, industrierna gick bra, och människors levnadsstandard ökade snabbt. Socialdemokraterna fick stort stöd av väljarna och hade oftast regeringsmakten själva under hela denna tid, från 1945 till 1976. Tack vare den goda ekonomin kunde stora reformer genomföras. Därför kallas den här tiden ofta för de svenska rekordåren.

Ett viktigt mål under perioden var att förbättra människors levnadsstandard. Staten tog ett stort ansvar, och välfärdssamhället byggdes ut mer och mer:

Många av de rättigheter och trygghetssystem som finns i Sverige i dag har sin grund i den här perioden.

Den starka ekonomin gjorde att fler flyttade från landsbygden till städerna för att arbeta. Samtidigt invandrade många människor från till exempel Finland, Grekland, Jugoslavien och Turkiet för att arbeta i Sverige. Sverige, som under 1800-talet hade varit ett utvandrarland, blev nu ett invandrarland.

Den snabba inflyttningen till städerna skapade brist på bostäder. För att lösa problemet startade staten det så kallade miljonprogrammet under 1960-talet. Målet var att bygga en miljon bostäder på tio år. Nya bostadsområden växte fram i städernas förorter. Där var lägenheterna större och modernare än i städernas centrum, och det fanns tillgång till affärer, sjukvård och skolor.

Under rekordåren ökade både jämlikheten och jämställdheten. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor minskade. Allt fler kvinnor började arbeta utanför hemmet, och daghem för barnen byggdes ut för att göra det möjligt.

1960-talet var ett årtionde då många ungdomar protesterade mot orättvisor och engagerade sig för fred, miljö och internationell solidaritet. Du-reformen på 1960-talet innebar att människor började säga "du" till varandra, i stället för att använda titlar eller "ni". Även detta speglade ett mer jämlikt samhälle. I början av 1960-talet kom tv-apparaten, som ändrade hur människor tog del av nyheter och underhållning.

Från mitten av 1970-talet gick Sverige igenom ännu en stor samhällsförändring. Industrisamhället förändrades till ett informations- och kunskapssamhälle.

Förändringen märktes först som en ekonomisk kris. Konkurrensen ökade när länder i andra delar av världen började producera billigare varor. Flera stora industrier i Sverige gick så dåligt att de fick läggas ned, och arbetslösheten ökade. Bland annat som en reaktion på krisen fick Sverige 1976 en regering som inte var socialdemokratisk. Det blev början på en period med omväxlande socialdemokratiska och borgerliga regeringar.

Nu inleddes en snabb teknisk utveckling. Det nya högteknologiska samhället förändrade synen på utbildning. Människor behövde mer utbildning. Universitet och högskolor byggdes ut, och fler studerade längre än tidigare. Behovet av ett livslångt lärande ökade, eftersom kunskap snabbt blev gammal när den tekniska utvecklingen gick allt fortare. Möjligheterna till vuxenutbildning ökade också.

Under 1990-talet började invandringen till Sverige att öka igen. Många kom nu som flyktingar från diktaturer eller från krigsdrabbade länder i olika delar av världen.

Segregeringen och främlingsfientligheten ökade. Därför blev integrering och att motverka utanförskap viktiga frågor i samhällsdebatten och politiken.

Från 1980-talet fick individens rättigheter större betydelse i samhället. Allt fler ville själva kunna välja till exempel skola och vård. Ökad valfrihet blev en allt viktigare politisk fråga.

Samtidigt stärktes rättigheterna för barn och olika minoriteter. Lagarna mot diskriminering blev fler. Synen på hbtqi-personer förändrades också. Från att tidigare ha varit starkt diskriminerade blev både homosexuella och människor med andra könsuttryck allt mer accepterade.

En stor förändring från och med 1990-talet var den digitala revolutionen. Datorer, internet, smarta telefoner och på senare tid även artificiell intelligens (AI) har förändrat hur människor arbetar, studerar, kommunicerar och tar del av information.

Digitaliseringen har gjort det lättare med snabb handel, internationellt samarbete och informationsutbyte. Sverige har i dag utvecklats till ett högteknologiskt informationssamhälle, där digital teknik och kontakter med hela världen är en del av vardagen.

Källa: Sverige i fokus, s. 32-38.