Mänskliga rättigheter

Det här kapitlet handlar om de mänskliga rättigheterna och hur de har påverkat lagarna i Sverige. Det handlar också om särskilda rättigheter för kvinnor, barn och minoritetsgrupper, och om hur Sverige arbetar mot diskriminering och hatbrott.

Mänskliga rättigheter bygger på idén att alla människor har rättigheter som är lika för alla.

Efter andra världskriget, år 1945, bestämde sig 51 länder för att skapa Förenta nationerna (FN). Syftet var att förhindra krig i framtiden och att skydda varje människas rättigheter. Ett av FN:s första uppdrag var att komma överens om vilka rättigheter alla människor har, rättigheter som ingen får förneka eller ta ifrån dem. Alla ska till exempel ha rätt till sjukvård och utbildning. Alla ska ha rätt att äta sig mätta och att vara medborgare i ett land.

Även den svenska grundlagen skyddar de här idéerna. Regeringsformen säger att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället, och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering, till exempel på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.

År 1948 presenterade FN förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Den innehåller totalt 30 bestämmelser, som kallas artiklar. Förklaringen säger att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter, och att alla har rätt till ett liv fritt från våld.

Alla har till exempel rätt:

Diskriminering betyder att vissa människor behandlas sämre än andra. Det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. I Sverige finns diskrimineringslagen. Den förbjuder diskriminering på grund av kön, ålder, etnicitet, religion, sexuell läggning eller funktionsnedsättning.

Sveriges politik för jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha samma rättigheter och skyldigheter, och lika mycket makt att påverka samhället och sina egna liv. Det kan betyda att samhället behöver förändra diskriminerande regler, motverka sexuellt våld och höja andelen kvinnliga chefer.

Här är några exempel på hur Sverige har arbetat med jämställdhet:

Våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck är brottsligt enligt svensk lag. Våld i nära relationer kan till exempel vara att en person blir utsatt för våld av en familjemedlem. Ett exempel är sexuellt våld.

Sverige har en så kallad samtyckeslag. Den innebär att den som vill ha sex med en person måste försäkra sig om att den andra personen deltar frivilligt. Det gäller även när personerna är gifta.

Hedersrelaterat våld innebär att en familj eller grupp försöker kontrollera hur människor inom familjen eller gruppen beter sig. Det kan handla om fysiskt våld, psykisk press eller sociala hot mot vissa familjemedlemmar. Om en person blir utsatt för våld för att den bryter mot familjens eller släktens regler kallas det hedersrelaterat våld eller förtryck. Det riktas inte bara mot kvinnor och flickor. Även pojkar, män och hbtqi-personer kan vara utsatta. Våldet kan vara fysiskt eller handla om hård kontroll, till exempel att bli tvingad att gifta sig mot sin vilja.

Barnäktenskap, alltså när någon som är under 18 år gifter sig, är förbjudet enligt svensk lag.

Jämställdhetsmyndigheten ansvarar för det nationella arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Staten finansierar stödverksamhet, skyddade boenden och organisationer som arbetar med utsatta personer.

I Sverige är det olagligt att köpa sex. Personen som köper sex kan straffas, men inte den som säljer det. Genom att rikta straffet mot köparen vill lagen markera att det inte är acceptabelt att utnyttja någon sexuellt mot betalning.

FN har kommit överens om en konvention om barns rättigheter, barnkonventionen. Den ska skydda alla barns mänskliga rättigheter. Sedan 2020 är barnkonventionen lag i Sverige.

Den svenska staten har det yttersta ansvaret för att alla Sveriges lagar stödjer barnkonventionen. Myndigheter, domstolar, kommuner och regioner ska tillämpa den. Det betyder till exempel att:

Barnkonventionen säger att det är föräldrarna, eller en annan vårdnadshavare, som har ansvaret för barnets uppfostran och utveckling, och för att barnet har det bra. För att klara det har vårdnadshavarna rätt till stöd från samhället, till exempel från kommunen eller hälso- och sjukvården.

Allt våld mot barn är förbjudet, både enligt barnkonventionen och enligt svensk lag. Brottet kan ge fängelse. Sverige var år 1979 det första landet i världen som beslutade att det är förbjudet att slå barn. I dag har cirka 70 länder i världen förbjudit våld mot barn.

Våld mot barn kan handla om misshandel, psykiskt våld, sexuella övergrepp eller kvinnlig könsstympning. Förbudet mot våld gäller alla och överallt, i hemmet och i hela samhället.

Sverige ger särskilt skydd till vissa minoritetsgrupper.

Flera folkgrupper har bott mycket länge i Sverige. De har egna språk, kulturer och identiteter som skiljer sig från majoritetsbefolkningens. Tidigare hade de ofta inte samma rättigheter som majoritetsbefolkningen, och de blev diskriminerade.

År 2000 erkände Sverige fem nationella minoriteter:

De nationella minoriteterna har rätt att använda sina minoritetsspråk i kontakter med myndigheter, i förskolan och i äldreomsorgen. De fem minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli.

Samer är också ett erkänt urfolk. Samerna har en långvarig och mycket stark relation till ett stort landområde som sträcker sig över Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Området kallas Sápmi. Som urfolk har samerna särskilda rättigheter kopplade till mark och naturresurser i svenska Sápmi. Medlemmar i samebyar har rätt att bedriva renskötsel inom särskilda betesområden.

Samerna har ett eget folkvalt parlament som kallas Sametinget. Sametinget representerar den samiska befolkningen i frågor som rör språk, kultur och identitet. Det är ett rådgivande organ som även har vissa myndighetsuppgifter.

Hbtqi-personer är människor med en annan könsidentitet eller sexualitet än majoriteten. Förkortningen är ett samlingsnamn för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner.

I Sverige är diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck förbjuden enligt diskrimineringslagen. Rätten att leva med vem man vill är skyddad i lag. Det är tillåtet att gifta sig med en person av samma kön.

Några viktiga årtal:

Personer med funktionsnedsättning kan möta hinder eller riskera diskriminering i samhället. Därför finns det lagar i Sverige som ska skydda dem från att bli diskriminerade. Det finns också lagar som ska ge personer med funktionsnedsättning möjlighet att delta i samhället på jämlika villkor.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) är en statlig myndighet som arbetar för allas lika rättigheter och möjligheter. DO ska se till att diskrimineringslagen följs.

Enligt diskrimineringslagen är det förbjudet för företag och organisationer att behandla människor sämre än andra på grund av deras kön, könsidentitet eller könsuttryck, religion eller annan tro, ålder, etniska tillhörighet, funktionsnedsättning eller sexuella läggning. Arbetsplatser och skolor ska arbeta med aktiva åtgärder mot diskriminering.

Om någon begår ett brott mot personer för att de tillhör en viss grupp kallas det för hatbrott. Gärningspersonen får ett strängare straff om brottet har ett hatbrottsmotiv.

Källa: Sverige i fokus, s. 22-26.