Lag och rätt

Det här kapitlet handlar om lagar som alla måste följa. Lagarna finns för att samhället ska fungera, och de skyddar människor. Rättsväsendet ser till att lagarna följs, utreder brott och dömer dem som bryter mot lagen. Rättssäkerhet innebär att alla behandlas lika inför lagen och har rätt till en rättvis rättegång.

Grundlagarna är Sveriges viktigaste lagar. De är svårare att ändra än andra lagar. Sverige har fyra grundlagar:

Regeringsformen säger att all offentlig makt utgår från folket, att riksdagen stiftar lagar och att regeringen styr landet. Den garanterar medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Den beskriver också statschefens roll och hur myndigheterna fungerar.

Så här står det i regeringsformen: "All offentlig makt i Sverige utgår från folket." Makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Tryckfrihetsförordningen skyddar det fria ordet i tryckt form. Den ger alla rätt att fritt ge ut böcker, tidningar och tidskrifter.

Yttrandefrihetsgrundlagen ger alla rätt att uttrycka sina tankar och åsikter fritt, till exempel i radio, i tv och i dagstidningar. Alla som bor i Sverige har också rätt att vara med i och bilda föreningar och att demonstrera.

Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen skyddar rätten att uttrycka åsikter, men vissa yttranden är förbjudna i lag. Det är till exempel förbjudet att kränka och förtala personer eller grupper. Sådana brott kallas förtal, hets mot folkgrupp eller hatbrott. Det är också förbjudet att sprida information som kan skada Sveriges säkerhet, till exempel hemligheter om det svenska försvaret.

Successionsordningen är den grundlag som bestämmer vem som ska bli kung eller drottning efter den nuvarande.

Den svenska allemansrätten skyddas i regeringsformen. Allemansrätten säger vad man får och inte får göra ute i naturen. Den ger alla möjlighet att vara i naturen, oavsett vem som äger marken.

Det här får man göra:

Men man måste vara ansvarsfull. Man får inte skada naturen eller störa markägaren. Det är till exempel inte tillåtet att:

Vissa växter är ovanliga och skyddas av lagen. Dem får man inte plocka.

Det svenska rättsväsendet består av olika myndigheter. De arbetar för att lagarna ska följas och för att staten ska utöva sin makt enligt lagen:

Rättssäkerhet betyder att alla behandlas lika inför lagen och får en rättvis rättegång. Ingen ska dömas utan en process där bevis och fakta granskas noggrant.

Domstolarna är oberoende. Regeringen eller riksdagen kan inte bestämma hur domstolarna ska döma. Rättssäkerhet innebär också att alla har rätt att försvara sig med hjälp av en advokat, och att alla kan överklaga en dom som de anser är fel.

Domstolarna bedömer om någon är skyldig till brott och vilken påföljd personen i så fall ska få, till exempel böter eller fängelse. En person som är misstänkt för ett brott ska betraktas som oskyldig tills den har dömts för brottet.

Domstolarna hjälper också till när personer är oeniga, till exempel vid vårdnadstvister mellan föräldrar. Sådana fall kallas tvistemål.

Det går att överklaga en dom. Det betyder att man ber en högre domstol att titta på fallet igen. Det finns tre nivåer av domstolar:

Polisens uppgift är att upprätthålla lag och ordning och att förebygga och utreda brott. Polisen samarbetar med skolor, kommuner, företag, föreningar och andra myndigheter för att göra samhället tryggt.

Polisen kan hjälpa människor som har råkat ut för brott eller som behöver skydd. Man kan också kontakta polisen om man ser något farligt eller misstänkt.

Polisen gör dessutom pass och nationella id-kort till svenska medborgare. Polisen beslutar också om olika tillstånd, till exempel tillstånd för en demonstration.

När någon misstänks för ett brott finns en tydlig process. Den ska garantera rättssäkerheten:

Efter brottsutredningen bestämmer en åklagare om det ska bli en rättegång i domstol.

Under rättegången försöker åklagaren bevisa att den som är anklagad för brottet, den åtalade, är skyldig. Den åtalade har rätt till en försvarsadvokat. Advokaten kan ifrågasätta åklagarens bevis och lägga fram egna bevis.

Domaren lyssnar på argumenten och bestämmer om den misstänkte är skyldig och vilken påföljd som i så fall ska delas ut. En person kan bland annat dömas till böter eller till fängelse. Om personen bedöms vara oskyldig frikänns den.

I tingsrätten dömer också så kallade nämndemän tillsammans med domaren. Nämndemännen representerar allmänheten och ger insyn i rättsprocessen. De är utsedda av de politiska partierna.

I Sverige är en person straffmyndig från 15 års ålder. Det betyder att personen kan bli åtalad för ett brott. Under 2026 har regeringen lämnat ett förslag om att straffmyndighetsåldern ska sänkas till 13 år vid allvarliga brott. När ett yngre barn gör något brottsligt är det socialtjänsten som bestämmer vad som ska hända med barnet.

Den som döms för vissa allvarliga brott registreras i ett så kallat belastningsregister. Det kan göra det svårare att få jobb, körkort eller medborgarskap.

Källa: Sverige i fokus, s. 16-19.